Hans Anderson, författaren (The author)

Den senaste tiden har jag läst några böcker av Hans Anderson, hans böcker är fantastiska och för oss som gillar fjäll och skog så påminner se om oss det liv vi så gärna vill leva. Här är 2 utdrag från hans bok ”Ett årsvarv i Lappland”

Skogsmannens hem är där han tänder sin eld och sträcker ut sin trötta lekamen med den skymmande himlen som tak. Vad har det för betydelse om man inte skjutit en enda fågel eller att det biter i näsan om natten eller att sovsäcken är täckt av snö när man vaknar. Det är ändå livet.

För mig är skogen ett hem, en famn att krypa in i för att söka skydd. Det gamla uttrycket ”fattigmans rock” är mycket träffande. Vi talar just om detta där vi ligger vid vår eld i kanten av den stora myren Jaltoape.
En stjärnatt i skogen vid en stockeld hjälper en att återfå tron på sig själv som människa. Man är ett litet kryp bland andra kryp ute på den öde vidden. Alla ideer om att människan skulle vara något förmer, något utvalt och stort förefaller så främmande. Man är omgiven av ett fåtal nödvändiga ting för att överleva, tändstickor, kniv, några pannor, något lite mat och kaffe i ryggsäcken, skidorna, sovsäcken och renhuden. Det är allt.
Jag har ofta tänkt vid sådan här tillfällen att just nu skule jag kunna dö, nu har jag upplevt nog , sett allt som är värt att se. Jag kommer inte rullas in i något sterilt sjukrum omgiven av blänkande apparatur, utlämnad och fångad. Min kind kommer vila mot den sträva snön och det sista ljuset som reflekteras i mitt öga är ljuset från en stjärna.

Recently, I’ve read some books by Hans Anderson, his books are fantastic and for us who love fjäll and forests so reminds us of the life we so much want to live. Here are 2 excerpts from his book ”A årsvarv in Lapland”

Woodsmans home is where he lights his fire, and stretched his tired body with the darkening sky as the ceiling. What is the significance if not shot a single bird or the bite of the nose at night or sleeping bag is covered with snow when you wake up. There is still life.

For me, the forest a home, a lap to crawl into for shelter. The old expression ”poor man’s coat” is very apt. We are talking just about this where we are at our fire on the edge of the great swamp Jaltoape.
A starnight in the forest beside a logfire helps you regain faith in herself as a man. It is a small creeping among others creep out on the fate of the scale. Any ideas about that man would be something greater, something chosen and wide seem so strange. It is surrounded by a few essential things to survive, matches, knife, a few pans, some food and coffee in your backpack, skis, sleeping bags and reindeer skin. That is all.
I have often thought on these occasions to visiting skule I could die, now I’ve seen enough, seen everything worth seeing. I will not be wrapped in a sterile hospital room surrounded by gleaming equipment, caught and extradited. My cheek is resting against the harsh snow and the last light that is reflected in my eye is the light from a star.

En reaktion på “Hans Anderson, författaren (The author)

Kommentarer inaktiverade.