Några tankar om knivar och yxor

Det finns många åsikter om knivar och yxor och det finns mängder av experter och hela böcker som berättar hur de ska vara. Men häromkvällen läste jag en bok som heter ”Utflykter och Vildmarksliv” och är skrivet av Arne Ohlsson, boken är från 1969 men innehållet lika aktuellt nu som då.

”Beträffande yxan och kniven gäller samma grundkrav som i fråga om kläderna: ändamålsenligheten. Funktionsdugligheten väger tyngre än ”sportigheten” när verktygen behövs. ”Campingyxorna” är små och behändiga tingestar att titta på och lätta att bära i ryggsäcken. Men inte alltid utan tvärtom mera sällan fyller de en vettig funktion när man ställs inför uppgiften att skaffa ved för en lång natt. Skaftlängden är för liten, balansen för dålig, skärpan oftast obefintlig. En ordentlig skogshuggaryxa, modell mindre, ser kanske mindre sportig ut och väger något tyngre i ryggsäcken. Men den fyller sin uppgift när den behövs.
Exakt detsamma gäller kniven. Som dekoration i bältet är den fantasifullt utstyrda dolken med glashård klinga av rostfritt stål förträfflig, och den häger fortfarande gott med när det gäller att kratsa till en träpinne, skära av ett snöre eller ta sig en skiva av korven. Men som universalverktyg i en krävande situation är den inte sällan direkt undermålig. Den billiga kniven med rött träskaft är fortfarande oöverträffad i de flesta situationer.”